Snö
Jag har flyttat till snöskottnings-helvetet. I alla hus runt omkring bor människor som är besatta av att skotta snö. Med skyffeln i högsta hugg ska de ut och fånga upp det som faller ner från skyn - gärna innan det har nuddat marken. I mitten sitter vi. Vi är de nyinflyttade, och vi har en oskottad tomt.
Vi befinner oss i vårt nya hus. I vårt hus som är fyllt av ett kartong-kaos. I ett hus som trots allt ändå innehåller en julgran. I ett hus där vi så gott vi kan försöker styra upp en vardag tillsammans med hemmafix, barnalek, barnatröstan, barnaskötsel, inredning och uppackning.
Utanför går grannar med sina skyfflar (de släpar runt på flera stycken i olika storlekar) och plattar till vallarna, och inte bara skottar undan det som behövs skottas för att man ska komma ut ur huset/in i bilen, utan de jämnar till och putsar på snöhögarna för att de ska vara jämna och fina, och vara snygga och platta.
Idag bestämde jag mig dock för att inte redan efter 5 dagar vara den slarviga grannen som de andra pedanterna tittar snett på - så jag drog på mig full mundering av snöröjarutrustningen, vilket så klart efter bara några spadtag visade sig vara för varmt. "Att skotta lite snö är väl ingen konst" hade nog mitt undermedvetna pillat i mig. Fel fel fel. Förbannat fel.
Varmt blev det. Och svettigt. Jag fastnade med kanten på skyfflen i snögropar hela tiden, och jag hade totalt fel skotta-lyft upp-släng iväg-teknik visade det sig.
"Ta inte av dig vantarna, ta inte av dig vantarna" malde jag om och om igen. Men efter 20 minuter kunde jag inte stå emot längre - jag var tvungen att ta av mig vantarna. Och nu sitter jag här, med tre blåsor i händerna och träningsvärk längs med ena sidan. Hur jag kommer må och röra mig imorgon vågar jag inte tänka på.
Det är väl dock bara att vänja sig och att träna på skotta-lyft upp-släng iväg-tekniken för nu när jag är minusmiljonär och inte bara har ansvar för mig själv, mina barn utan även skötseln av ett helt HUS (tillsammans med Henrik så klart) så verkar vädergudarna ha bestämt sig för att börja satsa på riktigt jäkla ordentliga vintrar igen. Fantastiskt på många sätt och vis. Helt...ofantastiskt på andra...
Nu slipper jag i alla fall det här....
...och ser istället fram emot det här
Vi befinner oss i vårt nya hus. I vårt hus som är fyllt av ett kartong-kaos. I ett hus som trots allt ändå innehåller en julgran. I ett hus där vi så gott vi kan försöker styra upp en vardag tillsammans med hemmafix, barnalek, barnatröstan, barnaskötsel, inredning och uppackning.
Utanför går grannar med sina skyfflar (de släpar runt på flera stycken i olika storlekar) och plattar till vallarna, och inte bara skottar undan det som behövs skottas för att man ska komma ut ur huset/in i bilen, utan de jämnar till och putsar på snöhögarna för att de ska vara jämna och fina, och vara snygga och platta.
Idag bestämde jag mig dock för att inte redan efter 5 dagar vara den slarviga grannen som de andra pedanterna tittar snett på - så jag drog på mig full mundering av snöröjarutrustningen, vilket så klart efter bara några spadtag visade sig vara för varmt. "Att skotta lite snö är väl ingen konst" hade nog mitt undermedvetna pillat i mig. Fel fel fel. Förbannat fel.
Varmt blev det. Och svettigt. Jag fastnade med kanten på skyfflen i snögropar hela tiden, och jag hade totalt fel skotta-lyft upp-släng iväg-teknik visade det sig.
"Ta inte av dig vantarna, ta inte av dig vantarna" malde jag om och om igen. Men efter 20 minuter kunde jag inte stå emot längre - jag var tvungen att ta av mig vantarna. Och nu sitter jag här, med tre blåsor i händerna och träningsvärk längs med ena sidan. Hur jag kommer må och röra mig imorgon vågar jag inte tänka på.
Det är väl dock bara att vänja sig och att träna på skotta-lyft upp-släng iväg-tekniken för nu när jag är minusmiljonär och inte bara har ansvar för mig själv, mina barn utan även skötseln av ett helt HUS (tillsammans med Henrik så klart) så verkar vädergudarna ha bestämt sig för att börja satsa på riktigt jäkla ordentliga vintrar igen. Fantastiskt på många sätt och vis. Helt...ofantastiskt på andra...
Nu slipper jag i alla fall det här....
...och ser istället fram emot det här
Kommentarer
Trackback