Saker man gör
Nu när det är inte så vamt ute (även om det börjar bli varmare nu - JIPPIEE!) så blir man så himla snorig så fort man sticker ut näsan utanför dörren. Häromdagen när jag kom hem efter att ha varit ute gick jag in på toaletten och hämtade näsdukar. När jag var mitt uppe i snytprocessen så kom jag att tänka på min stora lilla komikeridol - Jan Bylund.
En gång för en massa år sedan så var han faktiskt i lilla lilla Kumla och gjorde ett framträdande i Kumlasjön. Då pratade han om varför man alltid tittar i pappret efter man har snytit sig. Varför gör man det? När jag kom att tänka på det han sa, så kom jag att tänka på fler saker som man bara gör.
Till exempel så säger alla som jobbar med hud, ansikten, och ungdomar att man a b s o l u t inte ska hålla på och klämma finnar. Är det någon som gör som dom säger? Är det någon som kan hålla fingrarna i styr och inte klämma när det sitter en jättemogen mitt i pannan?!
Och när man är ensam hemma, så tänker man gång på gång "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig" Nästa sak man tänker är "fjant heller, klart att det inte står någon utanför fönstret och titta på mig, varför skulle det göra det?!" Nästa sak man tänker är "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig, med stora utstående ögon, galen blick, skitiga naglar och med en stor kniv i handen, vilken han sakta sakta knackar på fönstret med" Nästa sak man tänker är " GUUUUUU vad jag är fjantig nu!! Sluta tänka så där, det står ingen utanför fönstret!!" Sedan håller man blicken stenhårt i backen medans man springer runt och släcker alla lampor, innan man småspringer in i sovrummet och puttar igen dörren. Men innan man stänger den helt kikar man försiktigt ut genom dörrglipan och tittar så att det inte står någon utanför fönstret.
Ett annat exempel är när man säger "va?" fast man har hört var personen man pratar med har sagt. Varför gör man det? För oftast så börjar man ändå svara på frågan, innan den andra personen har hunnit upprepa det den nyss sa.
Eller när man ser att soppåsen är full, men man lägger ändå det tomma russinpaketet på toppen, för att sedan stänga skåpluckan jättesnabbt - innan russinpaketet ramlar ut på golvet. Nästa gång man öppnar luckan så ramlar dock russinpaketet tillsammans med tio andra slängda sopor ut på golvet, och man blir tvungen att svära en liten ramsa. Varför gör man så? Jag tror jag har kommit på svaret: det är bara saker man gör. Saker man inte kan rå för. Det är som ett tvångsbeteende. Det är bara saker man gör.
En gång för en massa år sedan så var han faktiskt i lilla lilla Kumla och gjorde ett framträdande i Kumlasjön. Då pratade han om varför man alltid tittar i pappret efter man har snytit sig. Varför gör man det? När jag kom att tänka på det han sa, så kom jag att tänka på fler saker som man bara gör.
Till exempel så säger alla som jobbar med hud, ansikten, och ungdomar att man a b s o l u t inte ska hålla på och klämma finnar. Är det någon som gör som dom säger? Är det någon som kan hålla fingrarna i styr och inte klämma när det sitter en jättemogen mitt i pannan?!
Och när man är ensam hemma, så tänker man gång på gång "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig" Nästa sak man tänker är "fjant heller, klart att det inte står någon utanför fönstret och titta på mig, varför skulle det göra det?!" Nästa sak man tänker är "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig, med stora utstående ögon, galen blick, skitiga naglar och med en stor kniv i handen, vilken han sakta sakta knackar på fönstret med" Nästa sak man tänker är " GUUUUUU vad jag är fjantig nu!! Sluta tänka så där, det står ingen utanför fönstret!!" Sedan håller man blicken stenhårt i backen medans man springer runt och släcker alla lampor, innan man småspringer in i sovrummet och puttar igen dörren. Men innan man stänger den helt kikar man försiktigt ut genom dörrglipan och tittar så att det inte står någon utanför fönstret.
Ett annat exempel är när man säger "va?" fast man har hört var personen man pratar med har sagt. Varför gör man det? För oftast så börjar man ändå svara på frågan, innan den andra personen har hunnit upprepa det den nyss sa.
Eller när man ser att soppåsen är full, men man lägger ändå det tomma russinpaketet på toppen, för att sedan stänga skåpluckan jättesnabbt - innan russinpaketet ramlar ut på golvet. Nästa gång man öppnar luckan så ramlar dock russinpaketet tillsammans med tio andra slängda sopor ut på golvet, och man blir tvungen att svära en liten ramsa. Varför gör man så? Jag tror jag har kommit på svaret: det är bara saker man gör. Saker man inte kan rå för. Det är som ett tvångsbeteende. Det är bara saker man gör.
Kommentarer
Trackback