Svar på ett mail
Idag blev jag glad. Ja, jag är ofta glad, men vissa dagar får man en extra knuff i ryggen som gör att man sträcker på sig, drar lite extra på smilbanden och får en varm klump i magen.
Min vän T är en mästare på att formulera och komma på fyndigheter. Jag skickade vidare ett frågeformulär på mailen till folk som dom kunde fylla i när dom hade tråkigt och behövde lite omväxling. Frågorna handlade om mig. Tänkte att det är ju alltid roligt att se vad folk tycker, känner och kommer ihåg. När jag fick tillbaka T's svar, satt jag och fnittrade lite och nickade stolt. Det är alltid lika kul att hör hur andra uppfattar en, och hur de beskriver en i ord. Här följer några av frågorna/svaren om mig:
När du såg mig, vad var ditt första intryck? En snäll och vanlig tjej. (Var i själva verket en aning ond och unik ;P)
Vilken sorts musik lyssnar jag helst på? Pop/Rock
Vad är min bästa sida? Den där diskreta tokroliga humoristiska sidan...
Några speciella talanger? Manövrera en bil och prata i mobilen samtidigt
Vilka tre ord beskriver mig bäst? Ärlig, jornära och oförutsägbar (på ett bra sätt!)
Vad vi människor måste vara egenkära egentligen! Gillar när andra säger bra saker om en... Men lite knuff i ryggen behöver man allt ibland, annars blir det nog bra motigt.
Hur som helst så har jag mixat och matchat och kommit fram till vad jag ska skriva i nästa arbetsansökan, eftersom de jag skickar iväg just nu för tillfället inte verkar göra så vidare värst bra intryck ifrån sig eftersom jag inte ens blir kallad till intervju - någonsin!
"jag är en 25-årig ond och unik tjej som är ärlig, jordnära, oförutsägbar och diskret tokrolig. Jag har inga vidare kunskaper i nånting, speciellt inte inom de områden som ni söker folk, men jag gillar att lyssna på pop och rock, och är en jäkel på att manövrera en bil medan jag pratar i telefon!"
undrar om jag skulle få komma på intervju då...
Min vän T är en mästare på att formulera och komma på fyndigheter. Jag skickade vidare ett frågeformulär på mailen till folk som dom kunde fylla i när dom hade tråkigt och behövde lite omväxling. Frågorna handlade om mig. Tänkte att det är ju alltid roligt att se vad folk tycker, känner och kommer ihåg. När jag fick tillbaka T's svar, satt jag och fnittrade lite och nickade stolt. Det är alltid lika kul att hör hur andra uppfattar en, och hur de beskriver en i ord. Här följer några av frågorna/svaren om mig:
När du såg mig, vad var ditt första intryck? En snäll och vanlig tjej. (Var i själva verket en aning ond och unik ;P)
Vilken sorts musik lyssnar jag helst på? Pop/Rock
Vad är min bästa sida? Den där diskreta tokroliga humoristiska sidan...
Några speciella talanger? Manövrera en bil och prata i mobilen samtidigt
Vilka tre ord beskriver mig bäst? Ärlig, jornära och oförutsägbar (på ett bra sätt!)
Vad vi människor måste vara egenkära egentligen! Gillar när andra säger bra saker om en... Men lite knuff i ryggen behöver man allt ibland, annars blir det nog bra motigt.
Hur som helst så har jag mixat och matchat och kommit fram till vad jag ska skriva i nästa arbetsansökan, eftersom de jag skickar iväg just nu för tillfället inte verkar göra så vidare värst bra intryck ifrån sig eftersom jag inte ens blir kallad till intervju - någonsin!
"jag är en 25-årig ond och unik tjej som är ärlig, jordnära, oförutsägbar och diskret tokrolig. Jag har inga vidare kunskaper i nånting, speciellt inte inom de områden som ni söker folk, men jag gillar att lyssna på pop och rock, och är en jäkel på att manövrera en bil medan jag pratar i telefon!"
undrar om jag skulle få komma på intervju då...
Saker man gör
Nu när det är inte så vamt ute (även om det börjar bli varmare nu - JIPPIEE!) så blir man så himla snorig så fort man sticker ut näsan utanför dörren. Häromdagen när jag kom hem efter att ha varit ute gick jag in på toaletten och hämtade näsdukar. När jag var mitt uppe i snytprocessen så kom jag att tänka på min stora lilla komikeridol - Jan Bylund.
En gång för en massa år sedan så var han faktiskt i lilla lilla Kumla och gjorde ett framträdande i Kumlasjön. Då pratade han om varför man alltid tittar i pappret efter man har snytit sig. Varför gör man det? När jag kom att tänka på det han sa, så kom jag att tänka på fler saker som man bara gör.
Till exempel så säger alla som jobbar med hud, ansikten, och ungdomar att man a b s o l u t inte ska hålla på och klämma finnar. Är det någon som gör som dom säger? Är det någon som kan hålla fingrarna i styr och inte klämma när det sitter en jättemogen mitt i pannan?!
Och när man är ensam hemma, så tänker man gång på gång "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig" Nästa sak man tänker är "fjant heller, klart att det inte står någon utanför fönstret och titta på mig, varför skulle det göra det?!" Nästa sak man tänker är "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig, med stora utstående ögon, galen blick, skitiga naglar och med en stor kniv i handen, vilken han sakta sakta knackar på fönstret med" Nästa sak man tänker är " GUUUUUU vad jag är fjantig nu!! Sluta tänka så där, det står ingen utanför fönstret!!" Sedan håller man blicken stenhårt i backen medans man springer runt och släcker alla lampor, innan man småspringer in i sovrummet och puttar igen dörren. Men innan man stänger den helt kikar man försiktigt ut genom dörrglipan och tittar så att det inte står någon utanför fönstret.
Ett annat exempel är när man säger "va?" fast man har hört var personen man pratar med har sagt. Varför gör man det? För oftast så börjar man ändå svara på frågan, innan den andra personen har hunnit upprepa det den nyss sa.
Eller när man ser att soppåsen är full, men man lägger ändå det tomma russinpaketet på toppen, för att sedan stänga skåpluckan jättesnabbt - innan russinpaketet ramlar ut på golvet. Nästa gång man öppnar luckan så ramlar dock russinpaketet tillsammans med tio andra slängda sopor ut på golvet, och man blir tvungen att svära en liten ramsa. Varför gör man så? Jag tror jag har kommit på svaret: det är bara saker man gör. Saker man inte kan rå för. Det är som ett tvångsbeteende. Det är bara saker man gör.
En gång för en massa år sedan så var han faktiskt i lilla lilla Kumla och gjorde ett framträdande i Kumlasjön. Då pratade han om varför man alltid tittar i pappret efter man har snytit sig. Varför gör man det? När jag kom att tänka på det han sa, så kom jag att tänka på fler saker som man bara gör.
Till exempel så säger alla som jobbar med hud, ansikten, och ungdomar att man a b s o l u t inte ska hålla på och klämma finnar. Är det någon som gör som dom säger? Är det någon som kan hålla fingrarna i styr och inte klämma när det sitter en jättemogen mitt i pannan?!
Och när man är ensam hemma, så tänker man gång på gång "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig" Nästa sak man tänker är "fjant heller, klart att det inte står någon utanför fönstret och titta på mig, varför skulle det göra det?!" Nästa sak man tänker är "titta inte ut genom fönstret, det kan stå någon där utanför och titta på dig, med stora utstående ögon, galen blick, skitiga naglar och med en stor kniv i handen, vilken han sakta sakta knackar på fönstret med" Nästa sak man tänker är " GUUUUUU vad jag är fjantig nu!! Sluta tänka så där, det står ingen utanför fönstret!!" Sedan håller man blicken stenhårt i backen medans man springer runt och släcker alla lampor, innan man småspringer in i sovrummet och puttar igen dörren. Men innan man stänger den helt kikar man försiktigt ut genom dörrglipan och tittar så att det inte står någon utanför fönstret.
Ett annat exempel är när man säger "va?" fast man har hört var personen man pratar med har sagt. Varför gör man det? För oftast så börjar man ändå svara på frågan, innan den andra personen har hunnit upprepa det den nyss sa.
Eller när man ser att soppåsen är full, men man lägger ändå det tomma russinpaketet på toppen, för att sedan stänga skåpluckan jättesnabbt - innan russinpaketet ramlar ut på golvet. Nästa gång man öppnar luckan så ramlar dock russinpaketet tillsammans med tio andra slängda sopor ut på golvet, och man blir tvungen att svära en liten ramsa. Varför gör man så? Jag tror jag har kommit på svaret: det är bara saker man gör. Saker man inte kan rå för. Det är som ett tvångsbeteende. Det är bara saker man gör.